HUR ÄR LÄGET?
En bildningens man Heikki Koski var Alkos generaldirektör 1982-1994. Han spelade en central roll i utvecklingen av alkoholsystemet i Finland. Nu som pensionär kallar sig den tidigare generaldirektören en motionens apostel. 38 2/ 22
TEXT PEKKA VÄNTTINEN I FOTO ESSI LYYTIKÄINEN
Heikki Koski läser flera böcker sam
tidigt, ibland hela tre stycken. Ofta är det översatt litteratur, senast Colson Whiteheads och Zadie Smiths nyaste. ”Parallellt med dem läste jag en bok av Meri Valkama och den var utmärkt. Jag försöker alltså också läsa inhemskt. Historia och biografier är likaså intressanta, som Antti Tuuris bok om Paavo Talvela. Det var just han som i början av 1930-talet, i egenskap av Alkos biträdande chef, skapade ett butiksnätverk enligt modell från Sverige”, berättar Heikki Koski. Fyra decennier senare, när Heikki Koski blev direktör för Alkos detaljhandel 1975, hade företa get vuxit till en koncern. Utöver detaljhandelsmonopolet omfat tade den industri med fabriker, runt tio procent av landets hotell- och restaurangnäring samt myndighets uppdrag och forskning. Jäst- och ättikstillverkningen i Rajamäki repre senterade expertis inom bioteknik. Definitionen en stat i staten var inte nödvändigtvis långsökt. Eller som Heikki Koskis svenska kollega kallade bolaget: Alko Unlimited. ”Det sena 1970-talet var en tid av stagnation även hos Alko, det fanns inga förutsättningar för reformer.
Finland led av mellanölsbaksmälla och vissa krävde att försäljningen av mellanöl skulle återgå till Alko. Det fanns en tydlig uppdelning i under stödet för en strängare och för en friare linje. Jag sa att det var bäst för Alko att hålla låg profil och inte sticka ut hakan. Vi deltog i debatten, men jag var noga med att inte provocera”, minns Koski.
Definitionen en stat i staten var inte nödvändigtvis långsökt. Eller som Heikki Koskis svenska kollega kallade bolaget: Alko Unlimited. När han blev generaldirektör
1982 befann sig Finland i en period av förändring. I mitten av decen niet kom självbetjäningsbutikerna, som inte bara gjorde kunderna nöj dare utan också personalens arbete mer intressant. Försäljningen utveck lades till kundservice. Konsumtionen
blev mångsidigare och andelen svaga drycker växte. En ännu större förändring var på kommande. Generaldirektören var klok nog att förbereda sig i tid. ”Runt mitten av 1980-talet stod det klart att den europeiska integra tionen också skulle påverka Alko. Monopolen skulle bli en stor fråga. Jag bjöd in mina nordiska kollegor till Helsingfors 1989 och vi beslöt att vi skulle förbereda oss tillsammans och träffas vid behov. I början av 1990talet beslöts det att Alkos mono pol skulle avvecklas, förutom inom detaljhandeln. Den processen på väg mot ett EU-medlemskap lyckades, och jag kan säga att jag är stolt över det”, konstaterar Heikki Koski. Karriären inom bolaget hade börjat under det föregående decenniet. Den drygt trettioåriga Heikki Koski, dåva rande stadsdirektör i Björneborg, fick 1975 ett erbjudande av den finländ ska socialpolitikens gudfader,Pekka Kuusi. Var han intresserad av att arbeta på Alko? ”Jag funderade och meddelade Kuusi att jag inte var redo att lämna Björneborg”, minns Koski. Snart upprepades dock erbjudan
