Mysteriet med ödehusets hemlighet
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Kristina Persson | Omslagsillustration: Kristina Persson
Grafisk form: Mattias Norén
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-271-3
Kristina Persson
Det låter klonk när spadarna träffar en sten. Från sin plats på stenmuren tittar Alice på medan far tillsammans med några av drängarna gräver upp odlingsmarken.
Plötsligt hör hon ett annat mer metalliskt ljud. Det är fars spade som har slagit emot något i marken. Männen samlas omkring honom som bin runt en honungsburk. Nyfiket hoppar Alice ned från stenmuren och smyger sig närmare.
Männen står i en tät ring, och hon kommer inte åt att se. Det är först när de har grävt upp det främmande föremålet ur marken och backar undan som Alice får en skymt av fyndet. Spänningen får hjärtat att bulta hårt i bröstet. Är det en skattkista?
Det fyrkantiga föremålet är inte stort, egentligen är det mer ett skrin än en kista. Alice tittar storögt på. Till slut får en av drängarna upp locket. Besviket kastar han skrinet åt sidan. Det är tomt.
Männen fortsätter det tunga arbetet med att gräva upp marken för hand. De ser inte att Alice går fram och lyfter upp det tomma skrinet. Locket är buckligt
och rostigt, men det gör inget. Alice tycker att skrinet är vackert.
Med skrinet i famnen smyger hon tyst iväg. Det är som om hon vet att skrinet är viktigt på något sätt. För
även om det var tomt när det hittades i marken, kanske det en dag kommer innehålla en skatt …
”Nej, Malik”, ropar Eja. ”Akta dig!” Varningen kommer försent. Eja ser förskräckt hur Maliks gymnastikskor långsamt sjunker ner i marken. Han har klivit rakt ut i kvicksanden! Hjälplöst kan hon bara se på medan Malik allt mer desperat försöker rycka loss fötterna från det förrädiska underlaget, men det är lönlöst. Sakta sjunker han allt djupare. Eja försöker tänka snabbt, men huvudet känns som en surrande bikupa. Kvicksanden når redan Malik halvvägs upp på underbenen. Det ser ut som om marken ska svälja honom hel!
”Stå still!” ropar Eja. ”Det där får dig bara att sjunka snabbare.”
Malik tittar upp och möter hennes blick. Eja kan se skräcken i hans ögon. Och hon känner blodsmaken i munnen när hon biter sig så hårt i läppen att det går hål. Det finns ingen tid att förlora! Eja märker inte ens att hon blir luggad när tröjan fastnar i hennes hår då hon drar den över huvudet.
”Ta emot!”
På andra försöket lyckas Malik få tag i ena ärmen på tröjan.
”Håll dig fast”, uppmanar Eja, samtidigt som hon börjar dra av alla krafter.
Det är tungt. Svetten bryter fram i pannan och Eja andas flämtande. Beslutsamt blundar hon hårt och biter ihop käkarna. Hon måste rädda Malik! Trots att armarna värker av ansträngning försöker hon dra ännu hårdare.
”Voff!”
Rut? Eja öppnar försiktigt ena ögat. Är Rut här?
Tankarna krockar i huvudet. Eja förstår ingenting alls. Hur kan hon plötsligt befinna sig i sitt rum? Och vart tog Malik vägen? Dessutom är det inte längre hennes tröja utan täcket som hon håller i ett fast grepp med båda händerna. Och det är Rut, familjens tre år gamla dalmatiner, som drar i andra änden av täcket.
Förvirrat sätter Eja sig upp i sängen och släpper samtidigt taget om täcket. När hon släpper sitt grepp kanar hunden bakåt. Rut landar på rumpan med en förvånad min. Påslakanet är vitt med svarta prickar, precis som Rut, och hunden försvinner nästan där hon sitter invirad i täcket.
”Förlåt Rut”, säger Eja frånvarande.
Tankarna snurrar i huvudet och långsamt börjar hon förstå att det måste ha varit en mardröm. I drömmen hade hon och Malik befunnit sig vid det gamla
ödehuset. I full färd med att leta efter skatten. Den skatt som hennes pappa hade berättat om kvällen innan … Lättnaden bubblar upp som ett skratt. Det känns nästan som om hon har druckit läskedryck för snabbt så att kolsyran kittlar i halsen! Eja kliver ur sängen och klappar med handen mot ena låret.
”Kom hit”, säger hon.
Rut tassar lydigt fram till henne och Eja kliar hunden bakom öronen. Rut lägger huvudet på sned och blundar. Hon ser ut att njuta.
”Det där tycker du om, eller hur?” ler Eja. ”Och du ska tro att Malik kommer bli paff när jag berättar för honom om skatten!”
Efter en sista klapp på hundens huvud böjer sig Eja ner för att ta upp sina röda shorts som ligger kvar på golvet där hon klev ur dem igår kväll. Hon drar en tröja över huvudet och kammar ut hårtovorna med fingrarna. Rummet är stökigt som vanligt, och hon vet att mamma kommer bli sur. Men hon har inte tid för oviktiga saker som städning. Inte när det äntligen är sommarlov! Eja har längtat hur länge som helst. Inga fler läxor, inget mer tjat om gångertabellen hit och dit. Rut står under tiden på helspänn i dörröppningen. Svansen pendlar sakta från sida till sida. Hunden följer noga Ejas rörelser med blicken.
”Stanna”, säger Eja samtidigt som hon tar sats.
Trasmattan glider under hennes bara fötter när
hon springer mot dörröppningen och korvar ihop sig i ojämna veck.
”Stanna”, säger Eja igen när hon rusar förbi hunden på väg mot toppen av trappan. ”Okej, kör! Försten till köket”, ropar hon över axeln.
Eja hinner inte ta mer än två steg nerför trappan innan Rut passerar henne som skjuten ur en kanon. När Eja kommer in i köket står Rut redan där och väntar. Tungan hänger ut ur den öppna munnen. Det ser nästan ut som att hon ler!
”Skratta lagom du”, säger Eja och himlar med ögonen, men skrattet bubblar i halsen.
Eja slänger en blick på flingpaketet som pappa lämnat kvar på köksbordet. Han måste ha varit stressad i morse, tänker hon. Bredvid ligger en papperslapp från mamma.
Godmorgon, läser hon. Det finns scones i brödkorgen. Hoppas du får en bra första dag på sommarlovet. Pappa och jag kommer hem vanlig tid efter jobbet.
Kramar!
Föräldrarna äger en handelsträdgård där de säljer växter, krattor, spadar, skottkärror och annat som behövs i en trädgård. De arbetar mycket under sommaren och tidigare år har Eja varit hos en dagmamma. Men eftersom hon snart ska fylla nio år, är hon äntligen tillräckligt stor för att klara sig själv på dagarna!
Eja har just svalt den sista biten av smörgåsen när det
knackar på köksdörren. Utan att vänta på svar öppnar
Malik dörren och kliver in. Han har snälla, bruna ögon och kortklippt, mörkt hår. Malik bor inte långt ifrån det röda tvåvåningshus där Eja bor tillsammans med sina föräldrar och Rut såklart. De två vännerna har känt varandra sedan de var små, och som tur är går
Malik i samma klass som henne!
Rut ligger under bordet och den smala svansen piskar mot Ejas ben.
”Hej”, säger Eja. ”Du anar inte vad jag är glad att se dig.”
”Jaså? Varför då?” undrar Malik.
Eja rycker på ena axeln. Kanske är det dumt att berätta för honom om mardrömmen? Istället vinklar hon upp brödkorgen så att Malik kan se de ljusa bröden som ligger där.
”Vill du ha en smörgås?”
”Vadå, äter du frukost nu? Det är typ lunchtid!” skrattar Malik. ”Men, ja såklart jag vill.”
Malik böjer sig ner och kliar Rut bakom ena örat innan han sätter sig på en av köksstolarna. Han sträcker sig över bordet och tar ett scones ur brödkorgen. Malik delar brödet i två delar, innan han brer på smör och lägger en ostskiva överst.
”Vad ska du göra idag?”
Eja ställer frågan just som Malik tar ett stort bett av smörgåsen.
”Jag tänkte fråga om du vill gå bort till sjön och bada”, svarar Malik.
Rösten låter grötig eftersom han har munnen full av smörgås.
”Ja”, säger Eja och nickar ivrigt. ”Det gör vi!”
Sjön ligger i utkanten av byn. I ena änden av den finns en fin badplats och en strand med mjuk sand.
”Sommarlov är det bästa som finns”, ler Eja.
”Ja”, instämmer Malik. ”Och det har knappt börjat!
Jag tänker bygga en drake och öva mig på att jonglera.”
”Vi kan segla med barkbåtar i bäcken”, inskjuter Eja.
Malik nickar.
”Och bygga världens största sandslott”, tillägger han.
Eja och Malik ler mot varandra i samförstånd. De hittar alltid på roliga saker att göra tillsammans.
”Vill du ha ett glas O’boy?”
Malik nickar och Eja drar med sig stolen bort till diskbänken. Det känns lite busigt att dricka ur de fina glasen med dekor som de endast brukar använda vid speciella tillfällen. Hon måste bara komma ihåg att diska och ställa tillbaka dem innan mamma och pappa kommer hem!
Malik rör om med en sked i glaset innan han tar en klunk.
”Dessutom ska jag leta efter en skatt under sommarlovet”, säger Eja.
Malik hostar till och stirrar häpet på Eja med uppspärrade ögon.
”En skatt?” kraxar han fram och slår lätt med ena handen mot framsidan av bröstkorgen. ”Berätta!”
Eja ler och rycker på axlarna.
”Jag ska berätta”, lovar hon. ”Men vi kan väl gå bort till stranden först? Jag har inte badat i sjön sedan förra sommaren.”
”Okej”, säger Malik motvilligt.
”Har du med dig badkläder?” frågar Eja.
”Jag har på mig badbyxorna, handduken ligger där”, svarar Malik och nickar mot sin gympapåse som han har ställt på golvet innanför dörren.
Eja springer uppför trappan till sitt rum och rotar runt i klädhögarna på golvet för att hitta badkläderna. Var är baddräkten någonstans?
”Skynda dig”, hojtar Malik nedanför trappan. Rösten är otålig men glad.
När Eja kommer ner och knyter på sig skorna står Malik redan med handen om dörrhandtaget.
”Så”, säger han när Eja stänger ytterdörren. ”Berätta allt!”
Det är tomt på badplatsen. Stranden ligger öde förutom en kvarglömd hopfällbar solstol. Sjön är inte så stor och nästan helt rund till formen. Ganska mitt i sjön finns en liten ö med några enstaka träd och buskar. Vattnet ser inbjudande ut. Det är alldeles blått och glittrande i solskenet.
Eja tjuter till när hon doppar tårna i vattnet. Det är kallare än hon trott. Malik biter ihop tänderna och går stelbent några meter ut i vattnet, sedan vänder han sig om och skyndar tillbaka upp på stranden.
”Jag tror jag nöjer mig med att doppa fötterna”, säger Eja och drar på sig tröjan och shortsen ovanpå baddräkten.
”Jag också”, säger Malik huttrande.
Eja och Malik vadar en stund i vattnet närmast strandkanten. Efter ett tag känns det inte längre lika kallt. Rut ligger en bit därifrån med huvudet vilandes mot tassarna. Eja vet att Rut aldrig skulle bada frivilligt.
”Berätta om skatten”, tjatar Malik.
Eja nickar.
”Okej”, säger hon. ”Kom så letar vi upp en plats att sitta på.”
Det kalla vattnet skvätter ända upp på låren när Eja skuttande tar sig upp på land. Bakom sig hör hon det plaskande ljudet från Malik som banar sig fram genom vattnet. Eja får syn på en pinne som ligger i strandkanten. Hon håller upp den för att fånga Ruts uppmärksamhet och kastar sedan iväg den i en vid båge över stranden. Rut sätter genast fart. Hunden springer så att sanden yr om tassarna. Några sekunder senare är hon tillbaka med pinnen i munnen. Men när Rut springer efter pinnen en andra gång stannar hon plötsligt upp. Hon vädrar i luften och lystrar. Sedan sätter hon iväg.
Förbi pinnen och bort ifrån Eja.
Eja kupar händerna som en tratt. ”Rut!” ropar hon. Hunden lyssnar inte, utan fortsätter rusa allt längre bort över stranden. Rut springer precis i vattenkanten och tassarna lämnar tydliga avtryck i den våta sanden.
Eja springer efter så fort hon bara kan, Malik är henne hack i häl. Hjärtat bultar hårt i bröstet. Tänk om Rut försvinner! På långt håll ser Eja en person som kommer gående emot dem. Rut är redan framme och hoppar ivrigt runt personen för att hälsa. Eja känner att kinderna hettar och hon förstår att hon är alldeles röd i ansiktet. Så pinsamt att Rut smitit iväg! ”Rut!” ryter hon till.
Äntligen tittar Rut upp och rusar tillbaka mot henne.
Medan hunden dansar runt benen försöker Eja se vem det är där borta som kommer gående mot dem.
”Det är Isak”, säger Malik glatt.
Eja kisar mot solen. Den långa killen med ljust hår och glasögon är nu bara ett par meter bort. Isak är den nya killen i klassen. Han hade börjat bara några veckor innan sommarlovet.
”Hej”, säger Eja. ”Det var inte meningen att låta Rut springa iväg. Hoppas hon inte skrämde dig.”
”Heter hon Rut?” säger Isak. ”Nej, inte alls. Jag tycker om hundar.”
Isak sätter sig på knä och hälsar ordentligt på Rut.
”Vilken fin hund du är”, säger han till Rut och tittar sedan upp på Eja och Malik. ”Har ni badat?”
Eja skakar på huvudet.
”Bara doppat fötterna”, svarar hon. ”Vattnet har inte hunnit värmas upp än.”
Malik nickar frågande mot det lilla blocket som Isak har lagt ifrån sig på marken.
”Vad gör du?” undrar han.
”Jag är ute och spanar”, svarar Isak och skjuter glasögonen högre upp på näsryggen. ”Jag har läst en bok om hur man blir detektiv. Det verkar riktigt spännande. Jag tror att jag ska bli detektiv när jag blir stor.”
”Är det som en polis, typ?” frågar Malik samtidigt som han kliar sig på ena armbågen.
”Alltså, inte riktigt. En detektiv löser olika mysterium”, berättar Isak. ”Det kan handla om att reda ut försvinnanden eller att spana på skumma personer.”
Eja lyssnar intresserat. Hon känner inte Isak så väl. Hon vet bara att han bor tillsammans med sin mamma och att han verkar schysst. Och Rut tycker uppenbarligen om honom eftersom hon slickar honom över hela ansiktet. Eja döljer ett leende när hon ser att Isak torkar av sig på tröjärmen.
”Om jag ser något mystiskt så skriver jag ner det i mitt anteckningsblock”, fortsätter Isak och viftar med blocket.
”Har du sett något mystiskt?” undrar Eja nyfiket.
”Ja”, nickar Isak och pekar bort mot andra sidan av sjön. ”Jag såg en brevlåda som var överfull med post och tidningar. Gräsmattan verkade oklippt och fönsterna var fördragna.”
Han bläddrar tillbaka en sida i anteckningsblocket och läser högt från det som står där.
”I vår grannes trädgård låg det en främmande man i hängmattan. Han var klädd i färgglada shorts, en rosa kortärmad skjorta och mörka solglasögon.”
”Äsch”, säger Eja besviket. ”Det är väl inget mystiskt med det. De som bor i huset med den överfulla brevlådan är säkert bortresta, och mannen i hängmattan är väl där på besök.”
Isak ser lite snopen ut.
”Eja känner till en skatt”, säger Malik plötsligt. ”Att leta efter en skatt är väl detektivarbete?”
”En riktig skatt?” säger Isak och gapar av förvåning.
”Ja, det är verkligen ett jobb för en detektiv!”
Hjärtat bankar hårt i bröstet när Eja försiktigt kikar fram över stenmuren. Hon har inte sett någon av personerna tidigare. Vad gör de här? I nästa ögonblick blir Eja alldeles stel av skräck när hon ser dem komma gående, rakt mot den plats där Malik, Isak och hon själv ligger gömda. Tänk om de blir upptäckta!
Äntligen sommarlov! Eja har längtat hur länge som helst. Och lovet kunde inte ha börjat bättre, hon har nämligen just fått veta att det ska finnas en skatt i det gamla ödehuset!
Tillsammans med Malik och Isak bestämmer sig Eja för att leta efter skatten. Men det ska visa sig bli klurigare än de först trott … Vilka är de andra som smyger omkring vid ödehuset? Är Eja och hennes vänner inte de enda som vill hitta skatten?
Vill du uppleva ett äventyr? Mysteriet med ödehusets hemlighet är spännande läsning som riktar sig till åldersgruppen 6–9 år.